| PRALIN, subst. masc. Étymol. et Hist. I. 1869 hortic. (Littré). II. 1938 gastr. (Mont.-Gottschalk). I déverbal de praliner* (sens 2). II déverbal de praliner* (sens 1). |
| PRALIN, subst. masc. Étymol. et Hist. I. 1869 hortic. (Littré). II. 1938 gastr. (Mont.-Gottschalk). I déverbal de praliner* (sens 2). II déverbal de praliner* (sens 1). |