| ![]() ![]() ![]() ![]() DÉSHABITUER, verbe trans. Étymol. et Hist. 1419-22 part. passé adj. (G. Chastellain, Chroniques, éd. Kervyn de Lettenhove, t. 1, p. 201); 1530 deshabituer (Palsgr., p. 30). Dér. de habituer*; préf. dé(s)-*. |
| ![]() ![]() ![]() ![]() DÉSHABITUER, verbe trans. Étymol. et Hist. 1419-22 part. passé adj. (G. Chastellain, Chroniques, éd. Kervyn de Lettenhove, t. 1, p. 201); 1530 deshabituer (Palsgr., p. 30). Dér. de habituer*; préf. dé(s)-*. |