| ![]() ![]() ![]() ![]() DÉSACCOUTUMER, verbe trans. Étymol. et Hist. Ca 1200 trans. « perdre l'habitude de » (Moralités sur Job, 366, 22 ds T.-L.). Dér. de accoutumer*; préf. dé(s)-*. |
| ![]() ![]() ![]() ![]() DÉSACCOUTUMER, verbe trans. Étymol. et Hist. Ca 1200 trans. « perdre l'habitude de » (Moralités sur Job, 366, 22 ds T.-L.). Dér. de accoutumer*; préf. dé(s)-*. |